På gårdagens hockeymatch funderade jag en del runt Supportervåldet och Huliganismen som har drabbat ishockeyn...
Derbyt den 22:a var ingen rolig upplevelse. Jag låg hemma i sängen och följde matchen via radiosporten och hälsoläget blev inte bättre av rapporteringen. Visserligen vann "vi" för första gången i år mot aik men glädjen ville i alla fall inte infinna sig. Tidningsläsandet dagen efter var inte heller någon glädje. Den röda röken gjorde sig bra i tryck i samtliga tidningar. En prins som evakuerades av svenska säkerhetspolisen och referat om hur polisen tvingades retirera från läktaren.
I går var det vardag igen på Hovet! Eller rättare sagt helgdag! Lördagsmatcherna är familjeföreställningar på bästa matinétid. 7400 i publiken och en stor andel barn.
Inga huliganer, inga slagsmål (varken på isen eller...), glad och trevlig stämning! Visserligen såg bortafansen lite molokna ut med tanke på resultatet men det var inga hårda ord i gångarna!
Visst förstår jag att den här typen av matcher inte säljer så många lösnummer. Att folk går och har trevligt är väl ingenting att rapportera om...
Titta in på http://www.difhockey.se/lov eller http://www.difhockey.se/familj för att hitta billiga biljetter. Ta med ungarna!
Vad Ni än gör: Titta inte på min halsduk och fråga mig hur det var på derbyt.
Japp, jag tycker en hel massa! "En riktig åsiktsmaskin" enligt en journalist som hamnade i mitt baksäte för en massa år sedan. Här kommer jag att häva ur mig mina åsikter och de står för mig och ingen annan!
måndag 27 december 2010
Orkar vi med Julen???
27/12... Julen e över, eller...
Julen börjar i mitten av november med julskyltningar och planering. Sedan ökar bara stressen med allt som "bara måste vara klart" innan jul. Projekt, avstämningar eller bara deadlines som kändes helt OK när man såg december framför sig på långt avstånd.
Självklart så fyller man på julrushen med lite trevliga julmiddagar och några extra dagar ledigt för att hinna med allt. Julhelgen ska planeras. Julklappar ska inhandlas och paketeras. Julmat ska självklart vara hemlagad. Hemmet ska julstädas och pyntas... Tack och lov att man slipper julbadet nu för tiden!
Sedan smäller det!
Man umgås så länge man orkar och det med en j-a fart...
Insåg på juldagen att väldigt många hade fått nog av familjefirandet. Krogarna var fulla och människorna också! Mellandagsrean öppnade på juldags morgon (om den nu inte hade tjyvstartat reden innan jul) och på annandagen var det för sent för att fynda.
Idag är det den 27:e.
Familjen är hemkommen.
Sista julklapparna är utdelade.
På kontoret var det ett knappt dussin personer sammanlagt, varav hälften är ekonomer som har deadlines vid årsskiftet.
Tro nu inte att jag har någonting emot julen. Jag har arbetat som vanligt och haft riktigt roligt! Nu laddar jag inför nästa rush som är Nyåret... Vad ska vi äta? Ska vi bjuda in några eller hoppas på att bli inbjudna? Dricka? Kläder?
Julen börjar i mitten av november med julskyltningar och planering. Sedan ökar bara stressen med allt som "bara måste vara klart" innan jul. Projekt, avstämningar eller bara deadlines som kändes helt OK när man såg december framför sig på långt avstånd.
Självklart så fyller man på julrushen med lite trevliga julmiddagar och några extra dagar ledigt för att hinna med allt. Julhelgen ska planeras. Julklappar ska inhandlas och paketeras. Julmat ska självklart vara hemlagad. Hemmet ska julstädas och pyntas... Tack och lov att man slipper julbadet nu för tiden!
Sedan smäller det!
Man umgås så länge man orkar och det med en j-a fart...
Insåg på juldagen att väldigt många hade fått nog av familjefirandet. Krogarna var fulla och människorna också! Mellandagsrean öppnade på juldags morgon (om den nu inte hade tjyvstartat reden innan jul) och på annandagen var det för sent för att fynda.
Idag är det den 27:e.
Familjen är hemkommen.
Sista julklapparna är utdelade.
På kontoret var det ett knappt dussin personer sammanlagt, varav hälften är ekonomer som har deadlines vid årsskiftet.
Tro nu inte att jag har någonting emot julen. Jag har arbetat som vanligt och haft riktigt roligt! Nu laddar jag inför nästa rush som är Nyåret... Vad ska vi äta? Ska vi bjuda in några eller hoppas på att bli inbjudna? Dricka? Kläder?
måndag 13 december 2010
Arg!
Jag är mycket medveten om varifrån vår ena dotter har ärvt sin ilska. Jag är också arg...
Jag har min ilska kvar men jag kanske inte ställer mig och skriker.
Under lördagskvällen satt jag mycket framför min dator. Nyheterna som rullade in under kvällen gav samma känsla som den sen natt som Estonia nyheterna rullade in eller den dag som man började förstå vidden av 9/11 eller Göteborgsbranden.
Först en nyhet som inte var så mycket att bry sig om. En bilbrand. En död...
Vidden av det hela vet vi inte ännu men all nyhetsbevakning handlar just nu om BOMBERNA.
Terrorister är ute efter att skapa rädsla och oro. De som är ansvariga (ja, jag tror absolut inte att det var "en ensam galning") försöker att få oss rädda. Jag kommer varje gång jag passerar Bryggargatan att tänka ett kort ögonblick på bomben så samma sätt som jag tänkte på Londonbomberna när jag var där.
Jag vägrar dock att känna någon rädsla varje gång jag ser en person med ursprung i mellersta östern. Jag vägrar att tro att de muslimer som jag känner skulle utgöra något hot mot de värderingar som jag har eller ett fysiskt hot mig mig och min familj.
I förra veckan diskuterades om hurvida man skulle "ha rätt" till utbildning om man går klädd i en religiös uniform. Varför står ingen iklädd burka och fördömmer terrorn? Företrädare för olika islamistiska grupper säger i media att självmordsdåd är emot islam. Varför säger de inte att det är emot det svenska samhället som de vill vara en del av? Självmordsbombaren lämnade den Engelska religiösa skola som han gick i när de fördömde terrorism. Var skolan sen bara tyst med att de visste att det var en som inte delade deras åsikt eller anmälde de honom? Alla de som tagit del av självmordsbombarens Facebooksida och visste om att han och flera av hans vänner stödde terrorism, varför var de tysta?
Jag är arg, men inte rädd. Skrämma mig kan få...
Och jag tänker inte ändra åsikt om behövet av kulturutbyte och fredlig samexistens.
Jag har min ilska kvar men jag kanske inte ställer mig och skriker.
Under lördagskvällen satt jag mycket framför min dator. Nyheterna som rullade in under kvällen gav samma känsla som den sen natt som Estonia nyheterna rullade in eller den dag som man började förstå vidden av 9/11 eller Göteborgsbranden.
Först en nyhet som inte var så mycket att bry sig om. En bilbrand. En död...
Vidden av det hela vet vi inte ännu men all nyhetsbevakning handlar just nu om BOMBERNA.
Terrorister är ute efter att skapa rädsla och oro. De som är ansvariga (ja, jag tror absolut inte att det var "en ensam galning") försöker att få oss rädda. Jag kommer varje gång jag passerar Bryggargatan att tänka ett kort ögonblick på bomben så samma sätt som jag tänkte på Londonbomberna när jag var där.
Jag vägrar dock att känna någon rädsla varje gång jag ser en person med ursprung i mellersta östern. Jag vägrar att tro att de muslimer som jag känner skulle utgöra något hot mot de värderingar som jag har eller ett fysiskt hot mig mig och min familj.
I förra veckan diskuterades om hurvida man skulle "ha rätt" till utbildning om man går klädd i en religiös uniform. Varför står ingen iklädd burka och fördömmer terrorn? Företrädare för olika islamistiska grupper säger i media att självmordsdåd är emot islam. Varför säger de inte att det är emot det svenska samhället som de vill vara en del av? Självmordsbombaren lämnade den Engelska religiösa skola som han gick i när de fördömde terrorism. Var skolan sen bara tyst med att de visste att det var en som inte delade deras åsikt eller anmälde de honom? Alla de som tagit del av självmordsbombarens Facebooksida och visste om att han och flera av hans vänner stödde terrorism, varför var de tysta?
Jag är arg, men inte rädd. Skrämma mig kan få...
Och jag tänker inte ändra åsikt om behövet av kulturutbyte och fredlig samexistens.
lördag 11 december 2010
Ett tack till en sponsor!
Skoda är en trogen sponsor till Djurgården. En av grejerna de gör är att om man kommer och provkör en Skoda och tar med sig en nitlott frpn 50/50 lotteriet får man 2 biljetter!
Visserligen har jag säsongskort och biljetter till alla matcher men ett par till att skänka bort är inte fel. Dessutom så tycker jag att man som supporter ska premiera lagets sponsorer...
Förra åter såg jag för första gången en Skoda Superb. Då fanns den inte för provkörning men det finns den nu. Dessutom så finns den som kombi, fyrhjulsdriven och miljöbil, dock inte i komination.
Jag fick låna en 170hp diesel med automatlåda. Varm och skrapad blev den i ett huj... Sedan ut och köra. Mamma har en Skoda av midre modell så det tog bara 2 sekunder att inse att alla knappar och spakar satt så som förväntat. Dieselmotorn svarade så snabbt och fint som en morden diesel gör. Jag gillar känslan av att rulla ut i en ny bil (271 mil) och känna avsaknaden av slammer och samtidigt känna en liten råhet som man vet om kommer att gå över efter ca 1000 mil. Automatlådan snabb och mjuk!
Men...
Bilen kändes kärlekslös.
Ingen vill ha känsla uppstod och det är absolut inte en bil som jag ser fram emot att sätta på uppfarten. I 50km/h så växlar den ned så lågt att man påminns om att det är en dieselmotor. Radion låter radio och gör inte bilen till en favoritplats att trivas och lyssna på musik i. Inredningen är lika snygg som en hotellsoffa men ingenting man vill ha hemma.
Bakifrån är bilen fantastisk. Luckan går upp elektriskt och de har tänkt på oss med lågt i tak i garaget. Krokar, hållare, skjutbart golv, nät och avbärare gör att bakluckan passar familjen perfekt. Baksätet som inte går att få med inbyggda kuddar är så stort och bekvämt att jag skulle kunna tro att det skulle vara bra för taxi! Jag tror att min fru skulle tycka om den här bilen. Jag skulle inte bry mig. Jag vill inte alls bry mig om den här bilen.
Jag skulle vilja köpa en till frugan och en Corvette till mig själv.
Visserligen har jag säsongskort och biljetter till alla matcher men ett par till att skänka bort är inte fel. Dessutom så tycker jag att man som supporter ska premiera lagets sponsorer...
Förra åter såg jag för första gången en Skoda Superb. Då fanns den inte för provkörning men det finns den nu. Dessutom så finns den som kombi, fyrhjulsdriven och miljöbil, dock inte i komination.
Jag fick låna en 170hp diesel med automatlåda. Varm och skrapad blev den i ett huj... Sedan ut och köra. Mamma har en Skoda av midre modell så det tog bara 2 sekunder att inse att alla knappar och spakar satt så som förväntat. Dieselmotorn svarade så snabbt och fint som en morden diesel gör. Jag gillar känslan av att rulla ut i en ny bil (271 mil) och känna avsaknaden av slammer och samtidigt känna en liten råhet som man vet om kommer att gå över efter ca 1000 mil. Automatlådan snabb och mjuk!
Men...
Bilen kändes kärlekslös.
Ingen vill ha känsla uppstod och det är absolut inte en bil som jag ser fram emot att sätta på uppfarten. I 50km/h så växlar den ned så lågt att man påminns om att det är en dieselmotor. Radion låter radio och gör inte bilen till en favoritplats att trivas och lyssna på musik i. Inredningen är lika snygg som en hotellsoffa men ingenting man vill ha hemma.
Bakifrån är bilen fantastisk. Luckan går upp elektriskt och de har tänkt på oss med lågt i tak i garaget. Krokar, hållare, skjutbart golv, nät och avbärare gör att bakluckan passar familjen perfekt. Baksätet som inte går att få med inbyggda kuddar är så stort och bekvämt att jag skulle kunna tro att det skulle vara bra för taxi! Jag tror att min fru skulle tycka om den här bilen. Jag skulle inte bry mig. Jag vill inte alls bry mig om den här bilen.
Jag skulle vilja köpa en till frugan och en Corvette till mig själv.
fredag 10 december 2010
Vem jag är...
De flesta kallar mig för Oscar.
Två kallar mig för pappa.
Någon kanske har stött på mig under aliaset Geezeus... (snott av andra sedan dess)
Ett annat alias har varit Skatan (det tog jag efter min fru)
Jag erkänner att jag är medelålders.
Jag är stolt Stockholmare och 08 även om också jag är inflyttad.
Jag vågar kalla mig IT-proffs.
Jag anser mig kunna Service och jag kämpar för den
personliga integriteten och yttrandefrihet!
Med åldern har jag blivit gråare men i själen har jag aldrig klippt mitt hår
Två kallar mig för pappa.
Någon kanske har stött på mig under aliaset Geezeus... (snott av andra sedan dess)
Ett annat alias har varit Skatan (det tog jag efter min fru)
Jag erkänner att jag är medelålders.
Jag är stolt Stockholmare och 08 även om också jag är inflyttad.
Jag vågar kalla mig IT-proffs.
Jag anser mig kunna Service och jag kämpar för den
personliga integriteten och yttrandefrihet!
Med åldern har jag blivit gråare men i själen har jag aldrig klippt mitt hår
Ja, jag tycker en en hel del!
Och detta vill jag dela med mig av...
Jag brukar alltid framföra mina åsikter vid fikabordet, lunchbordet och i samtal tills dess att de jag samtalar med reser sig upp och går.
I detta forum är det fritt för alla att klicka sig vidare när Ni har tröttnat på mig.
Kommentera när Ni håller med eller vill säga emot!
http://marieshockeyblogg.blogspot.com/ kan mer om Hockey än vad jag kan,
men jag har en åsikt!
http://toratenshi.blogg.se/ skriver roligare saker om sina tvillingar är vad jag gör om våra,
men jag har en åsikt!
http://blog.perhellqvist.se/blog/ är en skickligare föreläsare och betydligt mer kunnig än vad jag är,
men jag har en åsikt!
Predde, Danne, Micke m.fl. kan jag inte heller konkurera med men det tänker jag inte tystas av...
Nu kör vi!
Jag brukar alltid framföra mina åsikter vid fikabordet, lunchbordet och i samtal tills dess att de jag samtalar med reser sig upp och går.
I detta forum är det fritt för alla att klicka sig vidare när Ni har tröttnat på mig.
Kommentera när Ni håller med eller vill säga emot!
http://marieshockeyblogg.blogspot.com/ kan mer om Hockey än vad jag kan,
men jag har en åsikt!
http://toratenshi.blogg.se/ skriver roligare saker om sina tvillingar är vad jag gör om våra,
men jag har en åsikt!
http://blog.perhellqvist.se/blog/ är en skickligare föreläsare och betydligt mer kunnig än vad jag är,
men jag har en åsikt!
Predde, Danne, Micke m.fl. kan jag inte heller konkurera med men det tänker jag inte tystas av...
Nu kör vi!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)